Annons

Annons

Fyra sorters spanska ostar

Happy birthday to me - här kommer ostbrickeinspiration från Bar Nombre. Den åttonde augusti är inte bara den internationella dagen för den kvinnliga orgasmen, det är också Brie, myself and I's födelsedag...

Fyra spanska ostar på Bar Nombre

Den åttonde augusti är inte bara den internationella dagen för den kvinnliga orgasmen, eller något mer deprimerande, den Ekologiska Skuldens Dag, det vill säga dagen då jordens resurser tog slut för i år… Det är också Brie, myself and I’s födelsedag!

Ingen födelsedag är komplett utan ost, så without further ado, låt mig presentera årets födelsedagsostbricka som tack vare min romantiska man avnjöts på den spanska restaurangen Bar Nombre i Stockholm.

Från vänster:

Mahon – en tyvärr ganska intetsägande hårdost från Menorca gjord på komjölk
Kvittenmarmelad
Manchego lagrad i 18 månader – dagens höjdpunkt, särskilt ihop med kvittenmarmeladen
Montenebro – en krämig getost
Inlagd paprika – inte min favorit till ost, men smaken är som baken osv
Valdéon – en väldigt möglig grönmögelost gjord på en blandning av get och komjölk
Fikonmarmelad

Serverades med valnötter och surdegsbröd. Ledsen för lite murrig bild, men det var en väldigt mysig restaurang!

En guldstjärna till Bar Nombre för att ostarna var upplagda i rätt ordning med den mildaste först. Dessutom fick vi instruktioner av den trevliga personalen, som försäkrade sig om att vi inte började äta från fel håll. Det är ju faktiskt dötrist att råka börja med en smakstark ost, för sen smakar resten av de liter mer blygsamma ostarna ingenting i jämförelse. (Hashtag #firstworldproblems)

 

(0)
(0)


Annons


Annons

Karl Tövåsens fäbod och gårdsmejeri i Dalarna

Ska du bara göra en dagsutflykt i sommar? Åk till en fäbod och lär dig hur gott smöret smakade förr i tiden!

Karl Tövåsens Fäbod

Välkommen till Karl Tövåsens Fäbod

Jag har ju en särskild plats i hjärtat för små gårdsmejerier där man ystar sin egen ost och kärnar sitt eget smör för hand. Vare sig de ligger i Jokkmokk eller Puhoi Valley. En av de trevligaste upplevelserna den här sommaren var besöket på Karl Tövåsens fäbod och gårdsmejeri.

Ridley och fåren på Karl Tövåsens fäbod

Ridley och fåren på Karl Tövåsens fäbod

Det finns ingen adress till fäboden, utan det är GPS-koordinater som gäller, och handmålade skyltar som varnar för kor på vägarna. Här stänger man nämligen inte in korna, utan stängslar in odlingar och gårdshus istället. Hästar, får och höns strövar också fritt.

Brie, myself and I myser med en fin ponny.

Brie, myself and I hittade en ponny att mysa med.

På fäboden bor och verkar fäbodstintan Tin med familj. Hon är en eldsjäl och en beundransvärd kvinna på mer än ett sätt. Inte nog med att hon kärnar gudomligt smör, bor mitt ute i skogen utan elektricitet med barn och djur under sommarhalvåret, och att hon upprätthåller och generöst delar med sig av det levnadssätt och kunskap som gått i arv genom generationer. Dessutom har hon tagit den långa hårda fighten mot skatteverket för att slippa ha en kassaapparat – och fick precis häromveckan det glädjande beskedet att hon äntligen vunnit!

Jag och många andra med mig har följt Tins utmaningar och frustration över detta fyrkantiga system som inte passar alla. Under tiden jag var på fäboden och pratade med Tin kom det fram flera andra gäster och gratulerade till att hon fått rätt. Då hade Skatteverket fortfarande möjlighet att överklaga och Tin ville inte ta ut glädjen i förskott, så när jag nu äntligen läste att de bestämt sig för att avstå från överklagan ska jag erkänna att jag fick några tårar i ögonen av glädje.

Tin på Karl Tövåsens fäbod kärnar gudomligt smör.

Tin på Karl Tövåsens fäbod kärnar gudomligt smör.

Det var också inspirerande att höra Tin berätta om hur bra fjällkorna och rödkullorna har det, här långt borta från mjölkfabriker, antibiotika och annat onaturligt. Hur de kan promenera upp till fem kilometer under en dag och leta mat i skogen, men ändå står i kö utanför stallet för att mjölkas varje eftermiddag.

Varför varje smörbytta får en liten stjärna? För annars kanske inte korna kommer hem!

Fäbodkullan Tin

Fäbodkullan Tin

De färdiga produkterna säljs i gårdsbutiken, men även till restauranger. Bland annat serveras den vita mögelosten av camemberttyp på den utmärkta Solgårdskrogen i Nittsjö som jag skrivit om tidigare. En god och dessutom vacker ost är Tövås Gubben, en  källarlagrad helmjölksost med vildmögelyta som lagrats på en ohyvlad granplanka i stenkällaren (foto: Karl Tövåsens hemsida).

Tövåsen Gubben

Tövåsen Gubben

I gårdscafét serveras förutom mejerivaror även hemgjorda bakverk, kall dryck och gott kaffe bryggt på gammalt vis. Och så Tuttul såklart – tunnbröd som det bara görs här i Siljansbygden. Ber om ursäkt för den suddiga bilden, men det var kö så jag fick skynda mig att knäppa i farten!

Karl Tövåsens gårdscafé

Karl Tövåsens gårdscafé

Det bjuds på provsmakning av ost också. Nej-men-inte-ska-väl-jag…

Ostsmakning på Karl Tövåsen

Ostsmakning på Karl Tövåsen

En härlig detalj är att mejeriprodukterna hålls kylda på gammalt vis, i en ostbod från 1800-talet. Här rinner vatten från en kall källa igenom, och samlas upp i en bassäng. Osten sänks ner i vattenbassängen och hålls på så sätt nerkyld, helt utan kylskåp eller ens elektricitet.

Ostboden

Ostboden

Barnens favoritsysselsättning var att sticka in grässtrån till kaninerna.

Rio, Ridley och kaninungarna.

Rio, Ridley och kaninungarna.

Mammas favoritsysselsättning var att fika i solen på Tuttul, Rättvikshonung och nykärnat smör.

Fika med tuttul

Fika på Karl Tövåsen.

På det stora hela, en underbar, välsmakande och minnesvärd dag, väl värd utflykten till skogs!

(0)
(0)


Your Best Briehaviour – eller ostetikett på franska

Tips för att göra rätt när du serverar - eller blir bjuden på - ost i Frankrike.

 

Brie, myself and I med en fantastisk fransk ostbricka

Brie, myself and I njuter av en ostbricka värd namnet i Loiredalen.

I Frankrike tar man ost på allvar. Tur att tidningen The Local, som vänder sig till engelskspråkiga expats i andra länder, delar med sig av sina bästa tips för att som utlänning inte göra bort sig när man äter ost i Frankrike.

  • Ost är inte en förrätt. Den serveras inte heller som snacks innan man sätter sig till bords, inte ens på tandpetare med oliv och cocktailtomat. Håller du inte med? Här har jag delat ett snackstips med Armenisk string cheese och här ett förrättstips med getost!
  • Ost äts innan dessert. I andra länder avslutar man gärna måltiden med ost och söta tillbehör, exempelvis vindruvor. I Frankrike följs osten alltid utav dessert. Kanske för att deras ostar luktar så illa att andedräkten behöver döljas av något? Hur som helst, min populära brietårta med hjortronsylt skulle alltså inte gå hem.
  • Inte ett kex i sikte. Man äter ost med bröd, inget annat.
  • Blanda inte osten. Om det inte finns separata knivar för varje ostsort, se till att torka av föregående ost ordentligt på din brödbit innan du börjar skära i en annan sort.
  • Ost serveras med vin. Det vore väldigt pinsamt om vinet tog slut lagom till ostbrickan. Oftast föredrar fransmännen rött vin, gärna från samma område som osten. De har uppenbarligen missat min guide för att kombinera ost med öl.
  • Ost, liksom vin, behöver luftas. Den läggs upp minst en timma innan servering, absolut inte direkt från förpackningen eller ännu värre direkt från kylskåpet. Men det gör vi väl inte här hemma heller hoppas jag.
  • Skär rätt, beroende på ostens form. Runda ostar som brie exempelvis skärs i tårtbitar, och då är det inte okej att ta spetsen det vill säga det som var mitten av osten.
  • Udda antal ostar. För den estetiska balansen ska det vara udda antal ostar på brickan. Och minst tre sorter: en hårdost, en mjuk ost, och en get- eller blåmögelost. Den här ostbrickan lyckades rätt bra alltså, trots att den inte serverades i Frankrike.
  • Ost är inte Nutella. Även om det är en mjuk ost ska du inte försöka bre ut den på brödbiten.
  • Inga jättesmörgåsar. Ta en lagom liten bit ost, på en lagom liten bit bröd, och stoppa i munnen i en tugga.

Och så avslutar vi med en icke-regel.

  • Du behöver inte äta ”skalet”. Om du inte vill såklart. Det råder ingen konsensus bland fransmän ifall man ska äta kanterna eller inte. Så gör det du känner för, i trygg förvissning att just denna, enda, gång kan du inte göra fel.

Artikeln i sin helhet hittar du här. Bon appetit mes amies!

Brie, myself and I med familj njuter av Paris, sommaren 2015

Brie, myself and I med familj njuter av Paris förra sommaren.

(0)
(0)


Annons

Senaste från Matmagasinet